Reportage i Entreprenad tidningen Februari 2016

Tony StigmanslidNytt, Okategoriserade

Slussen

Reportage i Entreprenad tidningen .

Länk nedan.

http://www.entreprenad.com/kategorier/alla/kolingsborg/

Hårdknäckt Kolingsborg

alla, projektet, reportage | 10 februari 2016 | Ulrika Andersson |

Att riva en mycket väl armerad betongbyggnad där varje balk är ingjuten i betong kräver egentligen det tyngre gardet. Destroy fick dock nöja sig med lättare rivningsrobotar när anrika Kolingsborg jämnades med marken.

Konstruktionen är seg, det tar en bra stund att kapa de stora stålbalkarna.

Stockholm. Kolingsborg är en skugga av sitt forna jag i början av december. Den cirkelformade femvåningsbyggnaden har förlorat det mesta av sitt hull och det grova stålskelettet ligger blottat.

När året är slut ska rivningen vara fullbordad och när Leveranstidningen Entreprenad hälsar på har tungrivningen pågått i drygt en månad, detta trots att både lättrivning och sanering genomfördes mer än ett år tidigare.

Vi fick vänta in den politiska processen, förklarar Tony Stigmanslid, affärsområdeschef på Destroy.

Turerna kring nya Slussen har varit många och långa, projektet har väckt starka känslor men i augusti kom det slutgiltiga beskedet och Destroy kunde påbörja sitt arbete.

Tio man, tre Brokkar, två håltagare och fyra Bobcats är igång så här några veckor före jul. Huset är egentligen inte särskilt stort men riktigt, riktigt segt.

Det är en stålkonstruktion, ingjuten i betong, konstaterar Darek Zadroga, Destroys arbetsledare på projektet.

Det effektivaste sättet att få ner byggnaden vore att låta riktigt stora maskiner dundra in. Kolingsborg ligger dock delvis ovanpå Slussens bussterminal och rivarna måste därför lämna tungviktarna hemma.

Vi kan inte belasta bjälklaget, det är stålbalkar och väggar under, förklarar Darek Zadroga.

I brist på tungrivare fick man nöja sig med mindre maskiner, två Brokk 90 lyftes upp och fick sedan tugga sig ner våning för våning.

Det är som en klassisk bröllopstårta, vi började med den runda delen längst upp, ler Tony Stigmanslid.

Brokkarna assisterades av kompaktmaskiner på varje våning.

Vi tog upp öppningar i valven och lät Bobcattarna skjuta ner materialet till våningen nedanför till dess att allt var nere, säger Darek Zadroga, som konstaterar att rivningen skulle ha gått 40-50 procent snabbare om man fått använda större maskiner.

I takt med att rivningen fortskridit har allt fler maskiner involverats, de två betongknackande Brokkarna blev både tre och fyra, till laget hör också en Volvo grävmaskin på 5,8 ton som med sin sax tuggar i sig Slussens klassiska ”gula gången”.

Allt rivningsmaterial sorteras och cirka 420 ton i veckan transporteras med Destroys egna lastbilar till Gladö Kvarn, Hummeltorp och Lantz metall.

– Ju mer vi sorterar desto billigare blir det, rivare är bäst på att sortera, konstaterar Tony Stigmanslid.

Han betraktar projektet som komplicerat.

Det är en svår helhet, det är ordentligt armerat och bra dimensionerat.

Allt väger mycket – stålbalkarna är ingjutna i betong, konstaterar Darek Zadroga.

Brokkarna knackar och borrar sönder betongen och för att få ner de tunga stålbalkarna använder Destroy en inhyrd kran – som inte heller den får vara för stor.

Vi stämpar balkarna, säkrar dem i kranen och skär dem i mindre bitar – som var och en väger cirka 400 kg – som sedan lyfts ut, förklarar Darek Zadroga.

Projektet är inte riktigt som andra. Debattens vågor har gått höga när det gäller omgörningen av Slussen och Kolingsborg, med drygt 60 år på nacken ligger stockholmarna varmt om hjärtat. Rivarna befarade därför att deras arbete skulle väcka missnöje.

Vi har erfarenhet från andra projekt där vi fått ta hjälp av nationella insatsstyrkan för att kunna jobba – vi trodde det skulle bli ännu värre här, berättar Tony Stigmanslid.

Oron visade sig dock vara obefogad, även om någon placerat ut både gravlyktor och sorgband utanför inhägnaden.

– Det har varit en del protester men nu verkar alla ha accepterat att det är som det är.

Därmed inte sagt att rivningen sker obemärkt.

Det är en mycket publik yta, det är folk runtomkring hela tiden som filmar, tar kort och kommenterar, säger Tony Stigmanslid.

Destroys rivare är dock vana att vara påpassade, konstaterar Darek Zadroga.

– Vi har nyss avslutat ett jobb vid Centralstationen och där är det ännu mer folk som rör sig.

Då är det svårare att hantera nostalgiska stockholmare som klättrar över stängslet för att bryta loss en bit av kaklet i sin jakt på souvenirer.

Vi har hägnat in arbetsplatsen och försökt spärra av, vi ringer polisen så fort någon tar sig in men det är svårt att hålla alla ute, konstaterar Darek Zadroga.

Det är inte bra, vi är ansvariga om någon skadar sig men vi kan inte göra mer, säger Tony Stigmanslid

Byggnaden är gammal och vilar ovanpå en ännu äldre byggnad. Rivarna har därför letat i de riktigt dammiga arkiven för att få fram nödvändig information om konstruktionerna.

Den äldsta handlingen vi använt är från 1933, det har varit en lång projektering där vi och vår beställare JM stött och blött allt, konstaterar Tony Stigmanslid.

Rivarna räknar med att det förmodligen saknas en del fakta.

Det finns inte handlingar på allt men vi har tagit till oss allt vi kunnat få tag på och gör så gott vi kan, säger Tony Stigmanslid.

Med tanke på risken för överraskningar går man mycket försiktigt fram, men, påpekar Tony Stigmanslid, så ser ju en rivares vardag ut.

Att vara rivare är att lösa problem.

Mer material finns, se länkarna nedan!

Ett unikt konstverk räddades ur Brokkens käftar vid rivningen av Kolingsborg, läs mer här (klicka på länken)

Destroy satsar på tyngre rivningar, läs mer här (klicka på länken).

På vår Facebooksida finns ett litet filmklipp från rivningen, kolla här (klicka på länken och kom ihåg att följa oss på Facebook också!)

Det krävs samarbete för att få loss balkarna.

Bit för bit försvinner betongen.

Kolingsborg var rejält armerat och duktigt dimensionerat, det tar därför en stund att få ner den anrika byggnaden.

Balkarna säkras i kranen innan de kapas.

Det grova stålskelettet kapas i bitar och lyfts bort med en kran.

Den forna nattklubben Kolingsborg dansar nu in i evigheten. Foto: Wikimedia Commons

En liten grävmaskin klipper ner gula gången.

Tio man river Kolingsborg.

Tungrivningen påbörjades i höst, redan i fjol klarades saneringen och lättrivningen av.

Rivningen ska vara klar innan årsskiftet.

En lagom stor kran hyrdes in för att lyfta ut balkarna som kapats i 400-kg tunga bitar.

Äntligen har balken gett med sig.

Kolingsborg var en del av Slussen, och blev först ut att rivas hösten 2015. Foto: Wikimedia Commons

Det gamla dansgolvet? Kolingsborg fungerade länge som disco.

– Allt väger mycket – stålbalkarna är ingjutna i betong, konstaterar Darek Zadroga.

Arbetet är intensivt, och ibland har rivarna till och med arbetat helger. Foto: Destroy

Tungrivare kunde inte användas, Brokkarna kom därför väl till pass. Foto: Destroy

Innan rivningen drog igång var det fritt fram för graffitikonstnärerna. Foto: Destroy

Det cirkelformade huset ska vara helt jämnat med marken innan årsskiftet. Foto: Destroy

Mindre maskiner sköter jobbet på Södermalm. Foto: Destroy

Brokkar har stått för rivningsarbetet. Foto: Destroy

Hejdå Kolingsborg. Tiden rann ut för den gamla nattklubben, som fick ge vika för framtidens Slussen. Foto: Destroy

Rivningsrobotarna började uppifrån och gnagde sig ner en våning i taget. Foto: Destroy

Alla balkar var inklädda i betong. Foto: Destroy

Kompaktlastare har assisterat rivningsrobotarna på varje våning. Foto: Destroy

I mitten av november stod de betonginklädda balkarna bara. Foto: Destroy

Konstruktionen blev svårbemästrad eftersom allt var klätt med betong. Foto: Destroy